Politeness & Crazy drama

Jag brukade vara så trevlig när jag bodde i Sverige. Jag är uppväxt på det viset, alltid säga tack efter maten och sådana grejer. Inte så att jag var övertrevlig på något sätt, men ändå. Men jag har tappat det helt när jag kommit hit! Dels beror det väl på att folk är hundra gånger friendlier här, men jag tror för min del att det beror på att när jag kom hit i början var jag så fokuserad på att säga rätt grammatik och ord. Jag blev helt ställd när jag fick en fråga på engelska och ville hantera den bra, då minns jag inte att säga "please" m.m. Sen är det forfarande svårt att komma ihåg "ma'm" och "sir" då vi inte använder någon motsvarighet i Sverige. Samt att jag har forfarande, nu efter 5 månader lite svårt att veta när det är lägligt att använda dem. Jobbar på det dock! Men skillnanden från USA och Sverige är att i Sverige handlar det mer om attityd. Man behöver inte säga orden, men ler man och pratar i vänlig ton går det bra ändå. Här i USA handlar det mer om orden, man kan låta rätt sur men säger ändå "Thank you ma'm, I appriciate it" och det anses som bra. Iallafall tycker jag det känns så. Försöker inte bortförklara mig eller något, bara något jag funderat över en del. Men jag vill tro att jag blir bättre med tiden, jag ska bli. 

Har tappat min svenska grammatik en hel del, känner inte att jag är 100% stenbra på något av språken just nu. Förvirrande ibland. Tänker forfarande inte på engelska, iallafall inte alltid. 

Idag hade vi helt galen lektion under 6th. Jag lovar er, det är inte som något ni har sett! Det är så långt ifrån Lidingö man kan komma!! En lite större kille som är rätt slow kommer fram till en tjej och typ tar på något med handen i hennes väska. Hon lackar sönder och reser sig upp och skriker en massa fula ord "you're f up, there's something wrong with u, lemme tell u, YOU'RE F F UP!" osv. Pushar in honom i hörnet och min lilla 26 åriga lärare till tjej ställer sig i mellan skriker och försöker hålla dem isär. Resten av klassen skrattar rejält och utbrister "wow" och säger kommentarer. Allt lugnar sig och min lärare ska trösta killen lite men hon kan inte hålla sig för skratt heller. och sen säger hon "let's everyone give him a grouphug" tjejen brevid mig garvar och vänder sig till mig och goes "haha, that's ain't gonna happen" and i'm like "giirl, no!" hahahaha. Kunde inte annat än skratta och vara lite chockad över den löjliga överdrivningen och ghetto attityden som kom ut. Igår hade även samma två personer en arugment om någon som startade vid business och slutade vid en disskution om helt annat, tjejen ba "look around you, there's no white people in here" och tittar sig omkring och ba "oh, didn't see you back there, sorry one white girl" till mig. hahaha asså så oklart. Alla bara skrattar. Älskar situationerna man hamnar i här ibland. 

Imorgon ska jag & Earl till Graceland! Vilket är Elvis Presley's hus, ska bli intressant. Hoppas det är värt! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0